”Don’t waste your time”

japanese-girl-322825_1280

Flowers may bloom again but a person never has a second chance to be young. Don’t waste your time. Orden uttrycker värderingar om livet som tillhör en ung kines vid namn Chen Jin Hao.

Chen Jin Hao eller Horace som han också kallas tävlar för Kina och Dongfeng Race Team i Volvo Ocean Race, en segeltävling som går runt hela jorden och pågår i nio månader.

Det intressanta med Horace som du kan läsa i hans presentation på lagets nätsida är hans väg till att bli kvalificerad att vara med i laget. Det är inte så förvånande om en ung grabb i Malmö, Rosengård säger att han vill bli fotbollsspelare. Fotboll är en stor sport i Sverige och förebilden given.

För Horace som kommer från Kina där havskappsegling inte har särskilt stor uppmärksamhet har det legat mycket på honom själv att hålla liv i sin dröm. Han har varit disciplinerad, tränat och hållit sig nära sin sport. Han har träffat människor som har kunnat hjälpa honom framåt och han har huggit tag i möjligheter när de dykt upp. Idag 22 år gammal tävlar för sitt land. Läs historien om honom här.

Det kan vara en fördel för en människa att tidigt i livet komma underfund med vad man vill göra. Vissa färdigheter behöver tid på sig att utvecklas, även om den sk 10.000-timmars regeln är ifrågasatt av den senaste forskningen. Att tidigt ha en riktning i livet gör det möjligt att ha ett fokus och att lägga sina resurser på något som man värderar högt i motsats till att driva omkring eller att livet är något som bara händer där man själv råkar åka med.  ”Don’t waste your time” som Horace säger.

cherry-blossom-140716_1280

Det finns nåt ordspråk som säger att den bästa tiden för att plantera ett träd var för 20 år sedan. Det kanske stämmer när det gäller fruktträd. Är det en ek skulle du ha varit ute långt tidigare. Vissa saker kommer man underfund med för sent i livet, kan man tycka. Ja för en del karriärer, relationer eller färdigheter hade det varit bättre att ha börjat tidigare, det kan vi inte bortse ifrån.

När jag var ung blev delar av min familj engagerad i en religiös sluten rörelse. Jag hakade på min familj men kände att deras nya intresse inte passade mig. Ändå hängde jag kvar, för att få vara med på ett hörn av det som de ägnade sig åt. Fast jag inte var religiös blev jag med tiden en del av rörelsen, det blev mer ett sätt att leva på en en fråga om tro. Men jag trivdes aldrig och 20 år senare avvecklade jag mig helt ifrån den gemenskapen.

Jag har ofta fått frågan om jag känner mig bitter eller går runt och ångrar den tid jag spenderade i det livet. Mitt svar har alltid varit nej, jag har inte varit böjd åt att tänka tillbaka på det sättet. Men då och då kommer jag till en plats där det kunde stått ett träd som jag hade uppskattat idag. En känsla av förlust kan komma smygande när jag tänker på de träd jag aldrig planterade för att mitt liv var upptaget med annat.

Så näst bäst är då att börja nu. En del tycker kanske att det ändå är för sent för vissa saker i livet. Ja det kan det vara. Om en person t.ex är 55 år och som aldrig böjt sig ner till marken kommer på att denne vill bli gymnast och tävla i ett OS-landslag tror jag det kommer att bli svårt.

Vi har en fixering vid att vi ska nå specifika mål, det har Du-kan-bli-allt-du-vill-branschen bidragit med. Specifika mål kan man behöva se upp med. Beroende på vilka mål det är kan de vara svåra att ha kontroll över. Det är mycket som hinner hända på vägen. En man berättade för mig att han en gång i tiden utbildade sig till hattmakare. Det tog fyra år och när han var klar hade yrket i princip hunnit försvinna.

Däremot när vi lever ut våra värderingar kan vi alltid få utdelning. Värderingarna hos den 55-åriga relativt oviga personen kan vara att ha fokus på och hela tiden arbeta med sin kropp som ett instrument. Att vara upptagen med det som känns viktigt brukar belöna sig ganska omedelbart. Det kan vara en känsla av glädje eller engagemang, att vara levande eller en förvissning om att man tar vara på livet. Hur långt det räcker i en tävling är en helt annan sak.

Det är inte heller av något värde att hänga läpp över att vi kommit på något sent i livet. Vi kan fastna i grubblerier om att vi skulle ha använt livet på ett annat sätt. Men det visste vi inte då. Vi visste inte då vad vi skulle komma att tänka nu. Tänk om våra nya värderingar är ett resultat av att vi gjorde det vi gjorde då? Det är som ett Lotto-hjul. Bollarna snurrar och kastas av och an mot varandra och när hjulet stannar faller ett nummer ut. Vilket det kommer att bli går inte att förutse utan är ett resultat av alla kollisioner under tiden hjulet snurrade.

lottery-174132_1280

Vår 55-åriga gymnast kanske har tillbringat större delen av livet stillasittande men fick genom en rehabilitering hos en sjukgymnast upp ögonen för den egna kroppens förmågor.

Tiden går fort. Samtal skulle ha ringts, ansökningar lämnats in, vattnet i sommarstugan skulle ha stängts av osv och vips har tiden bara flugit iväg med oss. Tror det är viktigt för oss att stanna upp då och då och fråga oss själva vad som är viktigt och ge sig tid att hämta in svaret.

Nya insikter om livet kan komma snabbt och plötsligt står du där med en liten boll i handen. På bollen står ett nummer, vilket nummer det än må vara, är det just nu ditt lyckonummer. Vare sig du är ung eller äldre är det bra att tänka som Horace – Don’t waste your time.

 Mario Bosson

_______________________

Mario


När vår omtanke missar målet

boy-447701_1280

Ibland gör du saker för att vara snäll, omtänksam, göra livet lättare för någon annan. Men egentligen har det inte varit till någon hjälp utan bara gjort ont värre. Det kan rent av vara så att vi inte riktigt förstår vad vi gör för fel. Det kan behövas ett speciellt ord som fångar vår uppmärksamhet och gör oss medvetna.

Jag ska berätta om ett sådant speciellt ord.

Ibland stöter vi på ord som är nya och obekanta för oss och vi inser att de kommer att inta en särskild plats i vår ordlista. Det kan vara ord som får saker och ting att falla på plats eller som förklarar något vi tidigare inte varit i stånd att beskriva för oss själva. Innebörden av ordet blir som en punkt på en radarskärm, det säger att det finns något där ute som vi tidigare missat.

Ordet jag tänker på är diskonfirmera. Smaka på det – diskonfirmera – man hör direkt att det är något obehagligt.

Diskonfirmera är motsatsen till konfirmera (som ju betyder att bekräfta). Sammanhanget ordet förklarades i var när någon berättar för dig om sina obehagliga känslor och du i en anda att vilja vara snäll och lätta på bördan säger: – Nej så ska du inte känna.

Vi tar det en gång till för att det ska bli uppenbart hur tokigt det är.
En vän berättar t.ex om ett misstag som denne gjort och avslutar: -Jag känner mig så ledsen.
Du förstår att det känns tungt och vill vara hjälpsam och säger: -Nej känn inte så.

Du har precis diskonfirmerat din väns känslor. Det är som att du inte vill erkänna eller tillåta den personen att känna som denne faktiskt gör. Eller som att du förringar den andres upplevelse av sina känslor.

Visst låter det hemskt, att diskonfirmera någons känslor. I alla fall reagerade jag starkt, kanske för att jag själv har varit där, på båda sidor.

Att inte förväntas känna det du faktiskt känner

För många år sedan genomgick jag en skilsmässa. Skilsmässor är en del av livet och ibland oundvikliga och helt nödvändiga. Jag ville skiljas, jag hade startat processen som skulle avveckla och avsluta det som hade varit ett lång liv tillsammans.

Jag har aldrig tvivlat på att det var det rätta valet men under några år som följde kunde jag känna dålig samvete och olust inför tanken på det lidande skilsmässan åsamkat min före detta.

Det fanns en bild i hennes föräldrars fotoalbum på henne som liten flicka, kanske fem-sex år. När jag tänkte tillbaka på det liv vi hade haft tillsammans var det ibland denna bild som dök upp samtidigt med tanken att hon inte fick det liv hon hade önskat sig. Det här fick mig att känna en skuld och när jag berättade om detta för mina vänner diskonfirmerade de mig genom att säga att jag inte skulle tänka och känna på det sättet, att det inte var mitt fel, att mitt ex också var delaktig bla,bla,bla.

Jag kan inte påminna mig om att det var någon som bad mig berätta mer om hur jag kände, och som tillät mig ha de känslor jag hade. ”-Neeej så ska du inte känna.”

Det var viktigt för mig att prata om det. Jag ville inte vifta bort mina känslor av skuld utan istället blotta dem och visa, för mig själv, för andra att jag förstått och erkände min delaktighet i det lidande som blivit följden av mitt val.

Jag skriver inte detta idag för att klandra någon, det är inte min intention att ge någon dåligt samvete även om det sker. Jag har själv diskonfirmerat, pratat om något annat, tittat bort eller hållit mig undan – och jag ber om ursäkt för det.

Det finns säkert många skäl till att vi diskonfirmerar varandra på det här sättet. Att vi är dåliga lyssnare är kanske det enklaste svaret. Kanske klarar vi inte av att hantera starka känslor av det här slaget, både andras och våra egna? Eller är undvikandet ett sätt att omedvetet skydda sig för att inte bli påmind om sina egna mörka minnen?

Så varför skriver jag om detta? Nyligen läste jag ordet diskonfirmera (och dess innebörd som förklarad ovan) i en bok och det kändes angeläget att dela med sig av det. Ordet slog ner som en meteorit och skapade en krater i mitt medvetande. När jag går fram till kanten och tittar ner för att se efter vad det förde med sig såg jag mig själv och hur jag kan vara dålig på att lyssna och ta emot andras känslor.

Denna brist hos mig har jag varit medveten om sedan tidigare men det var något med själva ordet diskonfirmera som gav den medvetenheten ett obehagligt ansikte.

När jag satte mig för att skriva den här texten var det mina upplevelser efter skilsmässan som dök upp, förmodligen för att det var där och då jag starkast upplevde effekten av att själv ha blivit diskonfirmerad.

Det slår mig nu att jag har läst den boken tidigare då den ingick i en kurs i konsten att lyssna och föra samtal. Men den gången syntes det inte på radarn, jag uppfattade det inte, troligen för att det var långt innan jag skildes och jag därför inte hade någon egen upplevelse av ordets innebörd som jag har nu.

Så kan det vara med ord och människor.

Mario Bosson

Läs mer om konsten att lyssna.

_________________________

Mario


Det krävs mer än träning för att bli en mästare

basketball-95607_1280

En vanlig uppfattning som självhjälpsböcker och föreläsare återkommer till är att det behövs 10.000 timmar av träning för att bli mästare inom ett område. En annan tanke som delvis är en slutsats av den första är att alla kan bli mästrare bara de lägger ner 10.000 timmar av träning. I mindre nogräknade självhjälpssammanhang är budskapet såklart att alla kan bli precis vad de vill bara de bestämmer sig för det – det är ju vad alla vill höra.

Forskare vid bl.a Princeton University har gått igenom ett stort antal undersökningar (en sk metaanalys) inom området prestation och träning och funnit ett intressant mönster – 10.000-timmars regeln existerar inte och det krävs mer än bara träning.

Inom de områden man undersökt tex shack, musik (vissa instrument), sport (fotboll, brottning) plus några andra områden, stod träningen för mellan mellan 26 och 1 procent av resultaten. I snitt i hela undersökningsmaterialet stod träningen för endast 12 procent av skillnaden i resultat.

Nu antar jag att du funderar på samma fråga som forskarna själva, nämligen vad är det då som mer gör skillnaden mellan mästare och amatörer? Det finns inga klara svar men forskarna spekulerar om flera olika faktorer som spelar in tex

  • personlighet
  • intelligens
  • hur tidigt man börjar i livet
  • kapaciteten i hjärnans arbetsminne

Helt klart är den fortsatta forskningen på det här området mycket intressant om vi kan få fram mer precisa svar på vad som ger resultat. Alla kanske inte gillar den här tanken då den innebär att människor inte är jämlika när det gäller prestationer, att det finns människor som är födda till att bli vinnare inom ett specifikt område och andra inte.

Tanken på att människor är olika och bär på vissa egenskaper från grunden har Steven Pinker, professor i psykologi vid Harvard skrivit om i en omtalad bok, The blank slate, han kan även ses här 

Fortfarande krävs mycket träning för att nå mästarresultat men slutsatserna man kan dra är att genetik, talang och fallenhet har betydelse och att skillnader i prestationer inte enbart kan förklaras med ett visst antal timmars träning utan med fler faktorer som forskarna nu söker förklara.

motorcycle-293571_1280

En annan slutsats som kanske inte är lika populär band självhjälpsförfattare och inspiratörer (här svär jag i framgångskyrkan) är att alla inte kan bli vad de vill (och tillhöra toppen) bara genom att träna sig till det.

”Such categorical claims* are incorrect. The evidence is quite
clear that some people do reach an elite level of performance
without copious practice, while other people fail to do so
despite copious practice”

källa

*att mästarnivå enbart nås genom enormt mycket arbete

– ”Ja men jag har läst om en kvinna om vilken ingen trodde att hon skulle lyckas och att alla (läkare och experter) hade dömt ut henne. Men hon bestämde sig att hon skulle klara av det och idag tillör hon eliten.” (en typisk självhjälpsanekdot som framhålls om exempel på att alla kan lyckas).

Ja det finns alltid någon som lyckas, även mot alla odds, precis som det alltid finns några som tar hem högvinsterna i ett lotteri eller spel. Man får sällan höra deras historia som inte tog sig hela vägen.

Goda nyheter dock, för det betyder att du kan bli en mästare på ett område på kortare tid än 10.000 timmar. Det betyder också att om du harvat på med något under många år och fortfarande inte lyckats ta dig upp i rankingen kan du med gott samvete och heder ge upp och ägna dig åt något annat som du kan bli bra på.

Slutligen får tankarna från Princeton mig att tänka på dels Kjell A Nordström som sade något i stil med att morgondagens vinnare (i konkurrensen) är de som hittar något som de kan ägna sig åt med stor passion och bli riktigt duktiga på, och dels ett gammalt ordspråk som tillskrivs någon stam av den nordamerikanska ursprungsbefolkningen:

”Den bästa strategin när du upptäcker att du rider på en död häst är att stiga av”

horse-80093_1280

Mario Bosson

bilder: David Mark , Robert Balog, Licens CC0

______________________

Mario

Mario Bosson
ICC-coach
mariobosson.se


Nej du duger INTE som du är #2

 sculpture-356116_1280

När du betraktar dig själv, tänker på vem du är, vad du åstadkommit, hur du tror att andra ser på dig, vilken kompetens du besitter och därigenom kan påverka din framtid till en viss del, kanske du suckar tungt inom dig och rentav känner dig liten.

Då skickar en välmenande själ en bild till dig som du kan ha i mobilen eller skriva ut och sätta upp på kylskåpet. Där står: Jag duger som jag är. Åh vad det känns bra, men är det en bedräglig känsla?

Jakten på vinnande förhållningssätt till livet, sig själv och andra och fortsätter. Därmed också korståget mot vad jag anser är icke funktionella mantran. Förra inlägget handlade om att tanken, Jag duger som jag är, inte är särskilt praktisk i en värld där vi hela tiden mäts mot en måttstock som omgivningen sätter upp, på samma sätt som du själv har vissa krav och förväntningar på människor du möter i din vardag.

Enligt bloggar, affirmationer via sociala medier och i livsstilsmagasin uttrycks tankar på att vi genom att bekräfta oss själva med jag-är-bra-uttalanden kommer vi att må bättre, tycka mer om oss själva etc. Men stämmer denna förenklade bild av verkligheten med forskningen?

Några frågor är på sin plats.

  • Varför har människor blivit så besatta av sitt egenvärde, det är kanske det som är problemet?
  • Är det bra att i längden försöka boosta sin självkänsla och har det någon bestående effekt?
  • Vad kan hända med barn vars föräldrar använder självhjälpsbranschens enkla lösningar i tron att de ska bygga upp sina barns självkänsla?

Den här texten bygger bl.a. på tankar från Magnus Lindwalls bok ( med den lätt utmanande titeln) Självkänsla, bortom populärpsykologi och enkla sanningar. Magnus är f.ö. docent i psykologi och rumsterar på Göteborgs universitet.

Med stöd av forskning på området är en av Lindwalls slutsatser att en sund självkänsla är en effekt av hur vi lever våra liv på lång sikt och därför inget vi uppnår varaktigt genom att intala oss det.

CAM00026

Självkänslaindustrin brukar göra en distinkt skillnad mellan vem du är och vad du gör, medan forskarna säger att dessa delar är intimt förknippade med varandra. Budskapen är suggestiva i stil med ”Du har säkert problem med din självkänsla eftersom du [uppvisar olika negativa beteenden och egenskaper] om du förbättrar din självkänsla kommer du att bli en mogen och välbalanserad människa och livet kommer att förvandlas till det bättre”

En ovetande människa kan tänka ”Gud har jag en dålig självkänsla också, den måste jag fixa annars är det kört för mig”

Jakten på självkänsla och användandet av till synes enkla och snabba fixar kan ha kortsiktiga belöningar då den kan dämpa oro, ångest, och ge en känslomässig kick (vilket är lika med risk för att utveckla beroendebeteenden). En del av råden vi får kan vara skadliga i det långa loppet, andra är det inte men tar vårt fokus från det som faktiskt skulle kunna hjälpa oss.

Lindwall liknar det vid en bensinmätare som visar på tom tank. Det människor gör som börjar fokusera på sig själva och sin självkänsla/självvärde och följer populärpsykologins enkla metoder är att se bensinmätaren som problemet och börjar ge sig på den i stället för att fylla på tanken.

chevrolet-74578_1280

I forskarnas värld hänger en sund självkänsla/självutvärdering ihop med att vi upplever oss kompetenta och är socialt accepterade. En missuppfattning som därför monteras ner är den att självkänslan är något som kan behandlas och förbättras fristående från våra prestationer. Tvärtom visar forskningen att självkänsla ofta kommer som en följd av att vi presterat bra, särskilt om det är ett ett viktigt område för oss.

Med social acceptans menas inte människors medvetna strävan och jakt på att bli bekräftade utan den naturliga konsekvens av att man fungerar i ett socialt sammanhang. Självkänsla kan mer ses som en biprodukt som delvis fungerar som ett belöningssystem för våra prestationer och delvis som en mätare på att vi är socialt anpassade.

Självupphöjande affirmationer som jag duger som jag är, blir därför att be om money for nothing.

När man ser självkänslan som ett mått på hur väl en människa har lyckats att uppfylla grundläggande psykologiska behov, blir jakten på självkänslan i sig, ett beteende för att kompensera för brister som man inte ser just därför man är så upptagen med att fokusera på självkänsla. Det hela blir en ond cirkel och det är svårt att bortse från hur väl denna onda cirkel liknar den som missbrukare hamnar i.

Läs Lindwalls bok

  • Om du blir nyfiken, tycker att det låter intressant: Läs Magnus Lindwalls bok, du kommer att få en bättre förståelse om dig själv, varför vissa saker har fungerat i livet och andra inte.
  • Om du blir provocerad för att det jag skriver inte stämmer med din nuvarande uppfattning: Läs Magnus Lindwalls bok, du vinner inget på att gå runt och vara felunderrättad.
  • Har du barn vill du så klart ge dem den bästa starten i livet? Läs Magnus Lindwalls bok. Läs även om Carol Dwecks forskning, (som Lindwall hänvisar till) i hennes bok Mindset, the new psychology of success. Föräldrar kan i sin iver att berömma och bekräfta sina barn, ovetande lära dem en självhandikappande syn på sig själva.

 

Nedan följer en länk där Magnus Lindwall presenterar sin bok och sin forskning. Det han säger här kan kullkasta allt du tidigare trott dig veta.

Lindwall

När du har tagit del av Magnus bok har du också en bredare förståelse för hur komplex människan och hennes självbild är, varför enkla lösningar därför inte fungerar i längden. Du kommer att kunna sålla bort alla dåliga råd, affirmationer och träningsmodeller som sköljer över dig.

Lindwall pekar på en riktning i livet som kan leda till en sundare självkänsla, bl a. genom att sluta fokusera på dig själv och var mer uppmärksam på andras behov, sätt upp mål som betyder något för dig men som även tar hänsyn till omgivningen, inse att du inte kan allt och att du gör fel och arbeta därför med att höja din kompetens.

Sluta pilla på bensinmätaren och se till att ha full tank i stället.

Mario Bosson

__________________________

Mario

Mario Bosson
ICC-coach
mariobosson.se
icc_logo_azul

 

 


Nej du duger INTE som du är #1

Fotboll

Sociala medier och andra kanaler fylls av positiva affirmationer, citat och livsfilosofier. En av dessa är Du duger som du är.

Nej det gör du inte och jag ska förklara hur jag tänker och delar upp det i tre delar, dina prestationer, din acceptans av och kärlek till dig själv och din förmåga att hushålla med dina resurser.

Det gäller helt enkelt att hålla isär de här begreppen men också förstå deras inbördes relationer med varandra för att livet ska bli roligare, enklare och behagligare.

Ordet duga handlar om att resultat, i ena ändan på skalan finns katastrofalt dåligt, i andra, fullkomligt lysande. Däremellan hittar du ordet duga. När något duger då når det upp strax över kvalstrecket, det är inte bra men okay, det får väl gå, med andra ord, det duger.

Jag var inte bra i gymnastik, när min lärare beskådade ytterligare ett tafatt försök att svinga mig runt i redskapsövningarna fann han till sist ett utförande som var godtagbart, om vilket han kunde tänka, det duger, för att vi skulle kunna lägga det bakom oss. Jag hade oftast en 2:a i gymnastik, egentligen skulle det varit en 1:a men då jag var ihärdig fick det bli en 2:a.

gymnastics-90936_1280

När du blev till konkurrerade 100-200 miljoner spermier för att bli just du. Om din mamma hade sex med flera män under ett kort tidsintervall konkurrerade olika mäns spermier mot varandra. Vi stannar där för rent biologiskt är det ett komplicerat ämne. (Om du dessutom börjar ställa frågor till din mor om din far kan det också snabbt bli komplicerat)

I början när du föddes kissade och bajsade, skrek och kräktes du i parti och minut och under denna första tid i livet kom du undan med allt för att du var så förbannat söt, gullig och efterlängtad. Men när du började växa och bli äldre började också förväntningarna på sig att växa. Om du nu inte föddes som Tarzan skulle du nu långsamt socialiseras in i det mänskliga samhället.

I skolan förväntades du följa ordningsreglerna för att alla skulle få studiero. Dina prestationer utvärderades, var du duktig fick du höga betyg, var du mindre duktig fick du i bästa fall extra hjälp eller hamnade i OBS-klassen.

Teens

I tonåren när underlivet började vakna till liv fick du smärtsamt inse att du behövde motsvara andras förväntningar om du skulle bli uppmärksammad. Att lukta fis, ha trist frisyr och omoderna kläder begränsade din popularitet hos andra tjejer eller killar. De coolaste killarna och tjejerna var de som hade flest kompisar och beundrare.

Blicken började riktas mot framtiden och betygen och andra prestationer blev viktigare och viktigare för att du skulle kunna välja utbildning, först på gymnasiet och sedan eventuellt vidare till högskolan.

Efter avslutad utbildning avgjordes konkurrensen om drömjobbet av bra betyg, goda meriter, eventuella studier i utlandet, praktisk erfarenhet och inte minst goda kontakter.

En dag meddelar din äkta hälft att denne tar barnen, huset och lämnar en äldre Volvo med besiktnings-tvåor till dig därför att han/hon är trött på dig, dina neurotiska idéer samt att din parter har span på någon annan som kan göra honom/henne lyckligare. Dessutom lyckas du aldrig få ordning på den förbannade värmepannan.

Du är dessutom arbetslös, har varit slarvig med din karriär/vidareutbildning och ditt sociala nätverk. Hos samtliga instanser du härefter kommer i kontakt med, advokat, kurator, arbetsförmedlare kommer vederbörande att uppvisa samma bekymrade ansiktsuttryck när de skummar igenom dina papper. Kunde du läsa deras tankar skulle du få höra: ”Mmmmmm det här ser inte bra ut.”

Kris

Nej ”Jag duger som jag är” är inget bra mantra. Generellt måste du hela tiden svara upp mot formella krav, förväntningar, behov och önskemål, från arbetsgivare, marknaden, andra människor, din partner och ytterst din egen kropp.

Du har inte resurser till allt och dina möjligheter kan variera men det är dumt att upprepa ett mantra som går ut på att det inte finns något mer du kan göra för att påverka din situation.

Jag tror att alla människor vill känna sig kompetenta och ha anledning att tro att de kan utvecklas vidare i livet efter behov och önskemål. Jag tror att en människa behöver känna sig trygg med sig själv, tycka om sig själv och stå på sin egen sida oavsett om det går bra eller dåligt. Jag tror att en människa behöver hushålla med sin tid, sin kraft och sitt engagemang så att det som är viktigare i livet får mer av hennes resurser.

Det finns de som intalar sig att de duger som de är i ett försök att komma runt känslor av att känna sig missnöjda med sig själva. Själva intentionen har jag full förståelse för, ingen vill gå runt och må dåligt men det finns bättre sätt att arbeta med det som nästa inlägg kommer att visa.

Mario Bosson

Bilder David Mark, Tatyana Kazokova, Gerd Altmann, CC0

______________________________

Kommande föreläsning: ”Och nu då?”

______________________________

Mario

Mario Bosson
ICC-coach
mariobosson.se
icc_logo_azul


Gamla kort och nya kort

Jag blandat

Min plånbok har börjat falla sönder och jag plockar fram en äldre jag använt tidigare. Jag stoppar i några plastkort, de jag använder oftast. Det är skönt att inte behöva ha så många, plånboken blir bara tjock och det ser inte så snyggt ut i t.ex en kavajficka. Ja bara det är väl ett gott skäl att minska ner på korten, att vilja se snygg ut med plånbok, och inte gå runt och se ut som man bär på en potatis i byxorna, eller det var kanske en annan historia.

När jag rumsterar i plånboken hittar jag ett gammalt frikort från sjukvården. En känsla av igenkänning dyker upp och jag tittar på datumet på kortet och försöker återskapa sammanhanget, – När var nu detta då, tänker jag? Datumet säger inget utan det är först när det översätts till de livhändelser det gällde som jag kan förhålla mig till det och jag ser händelser spelas upp.

Eld

Det var tio år sedan, utmattningsdepression kom det att kallas av sjukvården. Ordet utbränd ansågs för vardagligt och ospecifikt. Själv tycker jag att utbränd är ett bra ord för det beskriver hur man kan känna sig. Ett stycke kol är utbränt, det finns inget fast vedämne kvar som kan brinna, ingen energi kan längre komma ut ur det. Processen har nått ända in i kärnan och det som återstår av ett stycke hårt friskt trä är en porös kvarleva som nu faller ihop när man trycker på det.

Men nu är det andra tider, något nytt har växt fram av det som en gång knäcktes, likt fågel Fenix har jag återuppstått, starkare och klokare än tidigare version.

Skillnaden är att då var jag inte värst medveten om vad det var som sakta malde ner mig, vad det var för omständigheter och förutsättningar som ledde till att nästan allt bränsle brann ut. Idag lever jag ett betydligt mer genomtänkt liv, jag väljer min kort, de jag vill ha med mig och de som behöver finnas nära till hands. Kort som belastar sorteras ut, det gör mig vackrare idag än vad jag var då.

Det här är en del av det jag vill förmedla i mina föreläsningar, det jag kallar vinnarskap, ett mer medvetet liv och strävan efter det som fungerar i livet, för att må bra, för att trivas och känna att du verkligen kommer till din rätt, den korta tid du blommar på den här jorden.

blue-56414_1280

Idag är jag mer harmonisk, en gladare och med tillvaron mer nöjd människa. En människa som andra lägger märke till för att jag mår bra. Just det sista är jag inte helt bekväm med. Jag har ju så klart bra dåliga dagar nu också men ibland märker jag hur människor tittar på mig när jag är ute, det är som deras blickar söker sig till mig.Vad är det nu då, tänker jag? Har jag tandkräm på skjortan, har jag ett sotigt streck i ansiktet, ser jag ovanligt dum ut? Jag gillar inte när folk tittar på mig på det sättet.

Förutom de legitima anledningar som jag spekulerat i finns det ytterligare en.

-Mario, du ser ut som en rockstjärna, sa en bekant en gång när jag mötte honom på stan.

Nej jag såg verkligen inte ut som en rockstjärna men han tyckte att jag såg ut att må så bra, det var något med min utstrålning som gjorde att han för ett ögonblick förväxlade mig med Bono eller Springsteen.

Kanske är det så att jag omedvetet tonar ner vad jag känner just för att inte synas, för att jag inte alltid känner mig bekväm med att bli tittad på? Jo så kan det nog vara, för jag blir alltid så generad när någon tittar på mig på ett uppskattande sätt. Kanske har jag under allt för långt tid av mitt liv tränat på att se sur ut.

Jag sur

Jag antar att många gillar den här bilden, kanske var det gunghästen som gjorde skillnaden, ja jag har den kvar och borde kanske ta fram den oftare, men visst ser det ut som om jag har något i ansiktet?

Jag glad

Mario Bosson

Bilder (eld, blomma): Adrian Schüpbach, Andreas Hensel, CC0

_________________________________

Kommande föreläsning: ”Och nu då?”

_____________________________________

Mario

Mario Bosson
ICC-coach
mariobosson.se
icc_logo_azul

 

 

 

 


Håll tyst och lyssna på mig #4

man-66939_640

Kan du irritera dig att på människor frågar varför du är sur, om du är arg, om du tycker något är jobbigt, om du känner dig stressad eller gör vilken som helst annan tolkning av dig som inte stämmer? Jag brukar få frågan om jag är sur. -NEJ JAG ÄR INTE SUR, jag bara råkar se sån ut, i varje fall när jag tänker och är koncentrerad.

Det är ganska lätt att misstolka människor. Å andra sidan tror jag att du är ganska bra på att läsa av din chef, när denne kommer in i rummet, om det är läge att ta upp ett problem som uppstått eller fråga om du kan ta ledigt några dagar.

Visst är det skönt att umgås med någon som känner dig så väl att du inte behöver säga allt, inte behöver be om allt utan den andre läser av dig och förstår precis hur du känner och vad du behöver i den stunden.

Vi har en förmåga att uppfatta och läsa ut information ur det som kallas ickeverbal kommunikation men det stora misstaget är att tro att vi är bra på det, i alla fall medvetet.

Under tiden du pratar har kroppen annat för sig

Mina händer gör gärna gester utan att jag har godkänt dem. I ett samtal med en chef beskrev jag henne som fysiskt lång men mina händer formade snarare bilden av någon som var stor och rund – vilket gick fram med oönskad tydlighet.

groda

Jag började intressera mig för den kroppsliga delen av kommunikation när jag insåg att jag var ganska bra på att sända ut dubbla budskap. Ju mer uppmärksam jag blev på mig själv ju mer uppmärksam blev jag också på andra. Världen får en fördjupad dimension när du börjar lägga märke till alla gester, miner och manér. Du upptäcker nyanser i röster och hur de skiftar mitt under ett samtal. Men bara för att du ser och hör betyder inte det att du förstår.

I ett samtal mellan två personer finns mängder med kommunikation som inte är ord. Alltifrån platsen och tidpunkten för samtalet, till hur någon klär sig, går, står, tar i hand, sitter, gestikulerar och när och hur någon väljer att avsluta samtalet säger något – frågan är bara vad? Talet i sig likaså, om någon pratar lågt, snabbt eller med eller utan pauser, allt säger något frågan är bara vad?

Jag har hört och sett, nu undrar jag…?

Det är nu ett av de stora misstagen begås när vi tror att vi vet vad den andre tycker och tänker. Vi tror vi kan förstå det vi ser och hör och gör en tolkning och börjar bemöta individen efter denna. Om du tror att du uppfattat något annat än orden är det läge att fråga. Vill du verkligen det här? Har jag uppfattat dig rätt…? Jag får en känsla av att det är något mer du vill säga, är det så?

Ibland kanske en människa skriker ut att något inte är som det ska, de kan bara inte göra det med ord utan genom sitt sätt att vara. De önskar inget hellre än att någon ser dem, ser det uppenbara och kommer fram lägger armen om och frågar hur det är, eller bara tyst visar att de förstår, försöker eller vill förstå.

Människor som vi lever eller jobbar nära under längre tid brukar vi bli hyfsat bra på att läsa av, ändå gör vi missbedömningar. Själv blir du förmodligen också ofta feltolkad. – NEJ JAG ÄR INTE ARG. Ja, igår var jag arg, men idag är jag bara taggad att få lösa problemet som uppstod.

Mannen, myten, legenden

Du har säkert hört att det mesta som sägs, kommuniceras utan ord, att av det du säger förmedlas 7% av dina ord, 38% av din röst och 55% av ditt ansiktsuttryck. 7-38-55 ett magiskt tal för många som lär ut kommunikation. De hänvisar till ”forskningen” men frågan är vilken forskning, var kommer siffrorna ifrån och är det så som de säger att 93% förmedlas utan ord?

Hmm, titta på följande klipp av en mimare OCH STÄNG AV LJUDET!

Du hängde väl med, minst 55 procent av den bärande kommunikationen var ju kvar? Eller om du  lyssnar på nyheter via radio, då du inte ser någon och rösten är neutral, vad är det då av själva nyhetsrapporteringen du inte förstår? Kanske är den förenklade bilden av att orden bara står för 7 procent av förståelsen inte riktigt?

Albert Mehrabian heter forskaren som på 60-talet satte upp två experiment under mycket specifika omständigheter. Resultaten tolkades och gav upphov till formeln 7-38-55. Experimentet handlade enbart om inkonsekvens mellan ord och uttryck när det gällde att förmedla känslor och attityder. Detta har sedan missuppfattats och förvrängts till att gälla hur all form av kommunikation framställs, till och med ren information.

Att kommunikation är mer än ord är det få som ifrågasätter men det här med siffror och olika delars betydelse finns det mycket mer att säga om. Det finns helt enkelt inga enkla svar oavsett vad populärpressen skriver.

Vad Meharabians forskning visar är oklart då den gjordes med ett mycket litet urval och på ett sätt som inte motsvarar kommunikation som den vanligtvis går till. Frågan är om den har något praktiskt värde (se länk nedan).

Nedan följer några länkar till sidor med mer information för den som vill veta mer.

Svenska sidor: Kroppsspråk och kommunikationMyten om kroppsspråket, Råttan i retoriken

Engelsk sida som mera ingående förklarar Mehrabians experiment samt vetenskapliga referenser (viktigt) som ifrågasätter metodiken i  experimentet: Albert Mehrabian’s studies in nonverbal communication

Bröst

Mina händer skulle spela mig ännu ett spratt i ett annat samtal med samma chef som tidigare. Vi pratar om personligt bemötande och jag säger att hon vanligtvis är väldigt mjuk – samtidigt som mina händer gör en kupande rörelse framför mig ungefär som när man formar två bröst.

Ja jag måste jobba mer på att mina gester.

Mario Bosson

Bilder: Thomas UlrichGerd Altmann, benzoufi CC0

______________________________________

Kommande föreläsning: ”Och nu då?”

________________________________

Mario

Mario Bosson
ICC-coach
mariobosson.se
icc_logo_azul

 


Håll tyst och lyssna på mig #3

old-lady-107404_1280

Ibland vill människor inget annat än att vi håller flabben och lyssnar på dem. Helt enkelt låter dem berätta det som känns mest angeläget att tala om. De vill inte ha några råd, de vill inte höra på dina erfarenheter, de vill inte ha hjälp med att analysera innebörden i det de säger. De vill bara att någon hör på dem, någon som är närvarande annars kunde de lika gärna pratat till en vägg eller en askkopp.

Du vet hur det är när du själv har haft behov av att få prata och fått en mängd frågor som ingen ändå vill höra hela svaret på, eller när du efter några meningar blir avbruten för att få höra en förklaring av vad det är du vill säga.

Genom kursen Samtals- och intervjuteknik skulle jag få lära mig vad det verkligen innebar att tålmodigt vara tyst och låta någon berätta uttömmande om gripande händelser de varit med om.

En berättelse växer fram och tar form efterhand. Berättaren återupplever händelserna i sitt sinne och nya tankar, känslor, minnesbilder och associationer uppstår efterhand. Hur kan du ha en aning om vad som försiggår i den inre världen hos en annan människa, en värld som du står utanför och endast kan få en skymt av genom hennes ord?

-Jag ställer frågor säger du.

tennis-63733_1280

Frågor är som en serve i tennis, genom den bestämmer du var den andre spelaren måste befinna sig för att slå tillbaka bollen. På samma sätt styr du genom din fråga vad som kommer att sägas.

Inga frågor under dansen

Tillbaka till kursbänken. Istället för direkta frågor skulle vi spegla den andre i samtalet genom att upprepa ord eller fraser som personen använt. Det kan låta märkligt men när det gjordes på ett naturligt sätt fick det berättaren att fortsätta och prata och prata och verkligen tömma ur innehållet i tankarna.

Ofta använder du den här tekniken omedvetet i samtal när du upprepar någons ord som en underförstådd fråga eller uppmaning att berätta mer.

En person kan berätta hur rädd denne blev i en situation, och sedan tystna. Att personen gör en paus kanske har att göra med att denne återupplever känslan eller går tillbaka till händelsen i minnet.

Nu säger du bara:

-Rädd?

eller

-Du blev rädd (frågande eller bekräftande).

Personen fortsätter nu att berätta om rädslan där denne slutade och på just det sätt som är bäst för honom eller henne.

Det är lätt att förstå hur en fråga som Vad blev du rädd för? eller Varför blev du rädd?, eller ännu värre, Vad gjorde du då?, Vad hände sen? skulle bryta tankegången och slå bollen utanför planen.

Inte många skulle komma på att säga: –Berätta mer om rädslan, men det är just det du gör genom att bekräfta och spegla personens ord.

När vi under kursens gång var åskådare till andras samtal och intervjuer kunde vi tydligt se att ett samtal där intervjuaren speglade och följde berättaren var som en dans där berättaren förde. När intervjuaren slutande spegla och började ställa direkta frågor blev samtalet ryckigare. Mest uppenbart var det när intervjuaren ställde en fråga som bröt berättarens tankegång, det var som att trampa någon på fötterna mitt i rörelsen.

Tango

Det här sättet att föra samtal med enbart speglingar av ord och fraser uppfattades till en början som ganska obekväm av de flesta på kursen men när vi började använda och känna oss bekväma med den blev det uppenbart hur väl den fungerade. Den visade hur mycket av det någon vill berätta som den som lyssnar kan hacka sönder med sina frågor.

Det är inte lätt att i ett blogginlägg redogöra för insikter som gjordes under en hel termin, men det jag vill belysa är hur annorlunda ett samtal kan föras som verkligen skapar ett rum för den som vill prata om något viktigt.

Att ställa frågor är inte alltid det bästa sättet att lyssna på då de precis som en hård serve kan ändra spelets utgång. Det finns tillfällen när det är bättre att sitta som åskådare och bara vara uppmärksam på bollen.

Nästa del handlar om att vara uppmärksam på det som inte sägs. Jag ska också slå hål på en ständigt återkommande myt om kommunikation.

Mario Bosson

Bilder: Thomas Heise, Alexandre Vanier, Birgitte Werner, CC0

_____________________________________

Kommande föreläsning: ”Och nu då?”

_____________________________________

Mario

Mario Bosson
ICC-coach
mariobosson.se
icc_logo_azul

 


Håll tyst och lyssna på mig #2

megaphone-50092

Det här inlägget handlar om att bli bättre på att lyssna och höra mer av det som sägs även det som inte sägs och det som vill sägas.

Hur ofta är det någon låter dig tala till punkt? När du väl får lov att göra det hur ofta upplever du att den som lyssnar tycks förstå vad du vill säga? På vilket sätt lyssnar du själv?

I inlägget om att hålla tyst drog jag en parallell mellan det att lyssna på en människa och att vara ute i skogen, om du är tyst kommer du att upptäcka mer än om du inte är det.

Du ska få några tips om hur du kan mäta ditt eget sätt att lyssna. Lyssnandet kan delas upp i olika dimensioner eller nivåer vilket underlättar för dig att både bli medveten om, och utveckla ditt eget beteende.

Den första nivån

En vän har precis kommit hem från en resa och hon har bestämt träff med dig för en fika och lite samtal. Din vän berättar om resan, hur det var, vad som hände, vem som var där, vem som sa eller gjorde vad osv.

happy-young-woman

Det är på nivå ett som många synder begås, här handlar det mest om dig själv. Medan hon pratar på är din uppmärksamhet vänd in mot dina egna tankar. Du söker i ditt inre bibliotek efter liknande händelser som du själv varit med om eller historier du hört. Vad kan du kontra med, vad har du gjort eller hört som är roligare, tokigare än det hon berättar? Du lyssnar på hennes prat efter en paus eller lucka där du kan börja prata och ta plats i samtalet.

-Vad hon ville prata om? Ja det var en resa…kommer inte ihåg exakt var det var…medelhavet typ.

Du har återigen byggt på ditt varumärke och fått tillfälle att berätta vilken intressant och spännande person du är.

Den andra nivån

På den andra nivån lyssnar du på orden och berättelsen, här handlar det om innehållet. Du följer med i historien som rullas upp och ser kanske för ditt inre bilder eller en film av det som sägs. Du vill veta mer och har stängt av din inre monolog och har inget själv att tillägga mer än att du ställer frågor eller på andra sätt speglar henne när hon pratar, för att få veta mer. Det är så spännande att lyssna på andra som gjort en resa och har något intressant att berätta.

drink-on-beach

-Vilken resa hon gjort, vilka fantastiska platser hon varit på och vilka konstiga saker hon varit med om. Om det var en bra resa? O-ja det tror jag så fint som hon hade det.

Men den som enbart följer med i berättelsen och orden, kommer att missa allt det som sägs utan ord, mellan raderna. Att ha lyckats gå från nivå ett till två är ett stort skifte då intresset och fokus har flyttats från dig själv till den som talar.

Den tredje nivån

Den tredje nivån gäller själva innebörden. Varför berättar hon detta för dig, vad är det hon vill säga? Det är något i hennes sätt att prata som skiljer sig från hur det brukar vara. Rösten är annorlunda, hon som annars lägger ut texten är fåordigare än vanligt. Ibland avbryter hon sig själv och blir helt tyst medan hon tittar utforskande på dig. Hon går för att hämta mer kaffe och du följer henne med blicken. Hon kanske bara är trött efter resan men det är något tungt över hennes sätt att röra sig.

Kaffe kvinna

Om du enbart pratat om dig själv eller drömt dig bort i hennes berättelse till ett annat land skulle du missa de tydliga signalerna. Men du har varit närvarande och tagit in kommunikationen som skett på flera kanaler. Det har inte bara varit orden och berättelsen som förmedlat något utan sättet det gjorts på, hon själv med hela sin närvaro och samtalet som helhet.

-Resan verkade bra men det är något annat. Vi brukar inte träffas på det här sättet bara för att vi har varit ute och rest.

Din vän har nu berättat om sin resa men det är uppenbart för dig att det här samtalet handlar om något mer och ändå har hon inte nämnt det med ett ord.

Vässa öronen

Mula

Du kan utveckla din förmåga att lyssna genom att fastställa vilken nivå du vanligtvis befinner dig på. Notera under en vecka hur du beter dig i samtal om du är mest på nivå ett, två eller tre, om det skiljer sig för olika slags samtal.

Nästa steg är att medvetet växla mellan de olika nivåerna och lägga märke till vad det får för konsekvenser för samtalet. Du kan t.ex inför varje möte med en person tänka att nu ska jag följa med i berättelsen eller nu ska jag lägga märke till allt utöver orden – du kommer att bli förvånad och belönad.

Känner du dig trygg med sin omgivning ber du dem att notera ditt sätt att samtala under en vecka och sedan berätta vad de lagt märke till.

Kommande inlägg ska handla mer om nivå två. Jag ska berätta vad vi hade för oss på utbildningen samtals- och intervjuteknik, hur du får människor att prata.

Mario Bosson

Bilder: mickyroo, Vera Kratochvil, Petr Kratochvil, Michael Miloserdoff

____________________________

Kommande föreläsning: ”Och nu då?”

__________________________________________________

Mario

Mario Bosson
ICC-coach
mariobosson.se
icc_logo_azul

 


En fråga som omedelbart gav positiv effekt

cookies-210718_1280

Tycker du det är svårt att hålla fast vid saker och att det är lättare att falla för frestelser? Då kanske du ska ställa dig den fråga jag ställde idag.

Dagens var Minestronesoppa och en delikat efterrätt, en sorts mjuk kaka bakad med mannagrynsgröt och färska äpplen. De flesta pratade uppskattande om bakverket men en man bredvid mig pustade när han insåg att han skulle komma att bryta mot sin föresats att hålla igen på sötsaker.

Inte i syfte att coacha utan snarare för att provocera ställde jag frågan till honom:

-Vad har du för bra skäl till att äta den kakan?

Han blev tyst en liten stund och konstaterade sedan:

-Nej faktiskt inget, så jag ska inte ha någon.

-Va, säger nu en annan person, ska du inte ha av kakan, den är ju jättegod.

-Nej inte nu sedan Mario peppat mig till att låta bli.

Själv blev jag glad när jag såg hur nöjd han kände sig över sitt beslut att stå fast.

-Hur känns det, frågade jag?

-Jo det känns jättebra, svarade han.

Jag föreslog att han skulle suga på och ta in känslan som följde av hans val. Det är bättre att få en kick eller belönande känsla av valet att hålla fast vid en målsättning än att belöningen kommer av t.ex. en sockerkick.

När det önskvärda beteendet blir en del av ens självbild kan det bli lättare att stå fast och faktiskt svårare att bryta mot det, i varje fall upplever jag själv det så. Kommer du fram till samma sak har du hittat ett mycket kraftfullt verktyg. Det gäller att träna sitt belöningssystem på bra saker.

Alltså när du känner att du är på väg att göra ett ”undantag” från din målsättning ska du fråga dig: Vad har jag för bra skäl till att…(oönskat beteende)?

Prova!

Mario Bosson

Epilog. Jag övervägde själv att smaka av kakan just för att det var ett experiment från köket men tyckte inte att det var på sin plats nu när jag hade förmått min arbetskamrat att avstå.

Bild: FlyerBine

_________________________________________

Kommande föreläsning: Och nu då?

_______________________________

Mario

Mario Bosson
ICC-coach
mariobosson.se
mario(at)mariobosson.se
icc_logo_azul