Gamla kort och nya kort

Jag blandat

Min plånbok har börjat falla sönder och jag plockar fram en äldre jag använt tidigare. Jag stoppar i några plastkort, de jag använder oftast. Det är skönt att inte behöva ha så många, plånboken blir bara tjock och det ser inte så snyggt ut i t.ex en kavajficka. Ja bara det är väl ett gott skäl att minska ner på korten, att vilja se snygg ut med plånbok, och inte gå runt och se ut som man bär på en potatis i byxorna, eller det var kanske en annan historia.

När jag rumsterar i plånboken hittar jag ett gammalt frikort från sjukvården. En känsla av igenkänning dyker upp och jag tittar på datumet på kortet och försöker återskapa sammanhanget, – När var nu detta då, tänker jag? Datumet säger inget utan det är först när det översätts till de livhändelser det gällde som jag kan förhålla mig till det och jag ser händelser spelas upp.

Eld

Det var tio år sedan, utmattningsdepression kom det att kallas av sjukvården. Ordet utbränd ansågs för vardagligt och ospecifikt. Själv tycker jag att utbränd är ett bra ord för det beskriver hur man kan känna sig. Ett stycke kol är utbränt, det finns inget fast vedämne kvar som kan brinna, ingen energi kan längre komma ut ur det. Processen har nått ända in i kärnan och det som återstår av ett stycke hårt friskt trä är en porös kvarleva som nu faller ihop när man trycker på det.

Men nu är det andra tider, något nytt har växt fram av det som en gång knäcktes, likt fågel Fenix har jag återuppstått, starkare och klokare än tidigare version.

Skillnaden är att då var jag inte värst medveten om vad det var som sakta malde ner mig, vad det var för omständigheter och förutsättningar som ledde till att nästan allt bränsle brann ut. Idag lever jag ett betydligt mer genomtänkt liv, jag väljer min kort, de jag vill ha med mig och de som behöver finnas nära till hands. Kort som belastar sorteras ut, det gör mig vackrare idag än vad jag var då.

Det här är en del av det jag vill förmedla i mina föreläsningar, det jag kallar vinnarskap, ett mer medvetet liv och strävan efter det som fungerar i livet, för att må bra, för att trivas och känna att du verkligen kommer till din rätt, den korta tid du blommar på den här jorden.

blue-56414_1280

Idag är jag mer harmonisk, en gladare och med tillvaron mer nöjd människa. En människa som andra lägger märke till för att jag mår bra. Just det sista är jag inte helt bekväm med. Jag har ju så klart bra dåliga dagar nu också men ibland märker jag hur människor tittar på mig när jag är ute, det är som deras blickar söker sig till mig.Vad är det nu då, tänker jag? Har jag tandkräm på skjortan, har jag ett sotigt streck i ansiktet, ser jag ovanligt dum ut? Jag gillar inte när folk tittar på mig på det sättet.

Förutom de legitima anledningar som jag spekulerat i finns det ytterligare en.

-Mario, du ser ut som en rockstjärna, sa en bekant en gång när jag mötte honom på stan.

Nej jag såg verkligen inte ut som en rockstjärna men han tyckte att jag såg ut att må så bra, det var något med min utstrålning som gjorde att han för ett ögonblick förväxlade mig med Bono eller Springsteen.

Kanske är det så att jag omedvetet tonar ner vad jag känner just för att inte synas, för att jag inte alltid känner mig bekväm med att bli tittad på? Jo så kan det nog vara, för jag blir alltid så generad när någon tittar på mig på ett uppskattande sätt. Kanske har jag under allt för långt tid av mitt liv tränat på att se sur ut.

Jag sur

Jag antar att många gillar den här bilden, kanske var det gunghästen som gjorde skillnaden, ja jag har den kvar och borde kanske ta fram den oftare, men visst ser det ut som om jag har något i ansiktet?

Jag glad

Mario Bosson

Bilder (eld, blomma): Adrian Schüpbach, Andreas Hensel, CC0

_________________________________

Kommande föreläsning: ”Och nu då?”

_____________________________________

Mario

Mario Bosson
ICC-coach
mariobosson.se
icc_logo_azul

 

 

 

 

Dela / Maila / Skriv ut
  • Facebook
  • TwitThis
  • LinkedIn
  • Google
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!